Lagen om självförsvars användning (Nödvärnslagen)

Självförsvar är allt du gör för att skydda och försvara dig mot alla typer av fysiska angrepp. Det finns många användbara metoder att skydda sig mot ett angrepp, t.ex. att flytta sig undan angreppet, blockera, ducka, skrika för att erhålla uppmärksamhet från andra, slå, nypa, riva, klösa, sparka och kasta omkull en motståndare.

Allt du kan komma på för att försvara dig räknas som självförsvar.

Dock är det viktigt att ditt försvar står i rimlig proportion (proportionalitetsprincipen) till det angrepp som du har blivit utsatt för.
 

Proportionalitetsprincipen

Inom juridiken finns en princip som säger att åtgärder inte ska gå

utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

Enligt denna princip vägs olika intressen mot varandra, till exempel samhällets krav på säkerhet mot individens rätt till integritet.

Proportionalitetsprincipen är en rättssäkerhetsprincip som innebär

att det ska råda balans mellan mål och medel.

​

Lagen om självförsvar

Det vi i dagligt tal kallar självförsvar kallas i lagtexten ”nödvärn”.
Nödvärn behandlas i Brottsbalkens 24 kapitel 1 §. 

1 § En gärning som någon begår i nödvärn utgör brott endast om den, med hänsyn till angreppets beskaffenhet, det angripnas betydelse och omständigheterna i övrigt, är uppenbart oförsvarlig.
 

Rätt till nödvärn

Föreligger mot ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom, den som med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning, den som olovligen trängt in i eller försöker tränga in i rum, hus, gård eller fartyg, eller den som vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. Lag (1994:458).
 

Det kan ibland vara svårt att förstå innebörden i en lagtext.
Man kan enklare uttrycka rätten till nödvärn på följande sätt:

1. Det ska föreligga ett angrepp.
2. Det ska vara aktuellt.
3. Försvaret ska vara nödvändigt.
(Alla tre villkoren måste vara uppfyllda för att ha rätt till nödvärn.)